|
|
De som vill rädda banker och ge
fri lejd till de som redan samlat på sig i överflöd kallas
"realister" och ansvarstagande.
|
Foto:
Museum i Athen
|
EUROPAS
BANKKRISER
Realister
i Grekland
Populister
och realister i Grekland
Det
verkar som om ett helt etablissemang - också i Sverige - med allmänt
illamående ser på Grekland. Illamåendet beror inte på att
europeiska banker under många år lånat ut pengar - och fåtalet
kunna sko sig lite extra av lämpligt utformade bonusar - för att
sedan lobba bort risken och placerat den hos de skattebetalare som
främst utgörs av de som bär den europeiska vardagen på sina
axlar. Inte de kapitalstarka, men de kapitalsvaga, allt i enlighet
med den gyllene regel som ännu gäller i vår tid.
Birger Schlaug: |2015-01-26|
Nu
har visserligen Greklands politiska höger- och vänsteretablissemang
bäddat synnerligen illa i alltför många år. Bland annat fick man
för sig att man skulle kunna upprätthålla en ekonomisk tillväxt
på över fyra procent som någon sorts naturlag... De som passade på
att utnyttja den usla bäddningen har varit banker i Europa – man lånade
ut pengar först till låga räntor och sedan när man fångat in
dem till allt högre riskräntor. Risken lobbade man emellertid bort
genom att låta skattebetalarna stå för fiolerna om det skulle gå
åt helvete. Vilket det förstås gjorde.
Människor
har farit illa i Grekland. Ett parti som lovar mat till hungrande
– och el och sjukvård till de som inte har råd att köpa den –
kallas "populistiskt". De som vill rädda banker och ge
fri lejd till de som redan samlat på sig i överflöd kallas
"realister" och ansvarstagande. Jag är innerligt trött på
beklagande ledarskribenter och kränkta ekonomijournalister som förmodligen
aldrig somnat hungriga eller tvingat släcka mysbelysningen för att
elen stängts av i det med ROT-bidrag ombyggda köket.
Syriza
vann valet. Inte lär dom föra grön politik. Och människor som röstat
på dem kommer att bli besvikna. Många kanske inte har hört att
partiets retorik förändrats inför valet, blivit försiktigare.
Talet om att folkomrösta om nya EU-avtal, avveckling av
medlemskapet i Nato och förstatligande av banker har fått vika
undan. Men illa drabbade kan komma att få det lite drägligare,
sjukvården kanske kan börja fungera, de rika kanske kan få börja
dela med sig, gamla skeppsredare tvingas ta ansvar. Det är ett steg
i rätt riktning om man utgår från att politik är till för människor
och inte för kapitalet – borgerliga och socialdemokratiska surkart
kan få säga vad de vill. Har man inte politik för människor i första
hand ska man bort. Det gäller på fler ställen än Grekland.
Skulderna.
Ja, det är klart att stora delar måste skrivas av. Det vet ju
alla. Euron? Tja, den lär knaka i fogarna, även om ett utträde
också kommer att kosta. Ett utträde med en flytande valuta – och
motverkande av kapitalflykt vilket väl såväl Argentina som Island
ägnade sig åt när de låg på konkursens rand – skulle dock kunna
medföra att den nya regeringen skulle kunna genomföra mer av sina
sociala ambitioner: rimliga kollektivavtal, högre lägstalöner och
fler inom sjukvården. Dessutom skulle man underlätta för
demokratin att överleva i viss anständighet och norpa tillbaka
turister från Turkiet. Lätt blir det inte.
Även
om Grekland får viss skuldavskrivning så medför det inte att
problemet med euron försvinner: valutaområdet är lika
icke-optimalt idag som igår. Det är rent ut sagt befängt.
|