Ledare: klimathotet  

Stoppa nedräkningen!

Nobels fredspris gick till FN:s klimatpanel IPPC, som består av över 2000 klimatforskare – många av dem anses som världens främsta. De är överens om att jordens medeltemperatur kan komma att öka med omkring 2–6 grader vid slutet av detta sekel. Samma forskare säger att om det blir över 2 grader till sekelskiftet 2100, så smälter samtliga polarisar samt Grönlandsisen och världens övriga glaciärer.

  klimatutvecklingen går nu i en allt ökad turbulens – snabbare och snabbare, enligt IPPC. Över detta scenario får alla normalt funtade människor en obehaglig känsla av vemod och frustration. Det är det normala för en omvärldskännande människa. Det bästa som kan hända människor inför denna situation är att känslorna kommer nu! Sedan är det försent! Det är nu vi kan göra något åt detta faktum.

Ansvaret ligger hos alla normalt funtade människor, det är antagligen bara de som kan förändra den mentala inställningen hos övriga medmänniskor.

Vad bör då göras? Ja, den frågan skapar mentala låsningar hos världens politiker och makthavare. För dem gäller våndan inför de egna ideologiska idealens bevarande, men också över nationalekonomiska realiteter. Dessa överväganden söker de tvinga igenom nålsögat, dels för en hållbar utveckling, men också för ett befästande av det existerande konsumtionssamhället, och med en ökad ekonomisk tillväxt. Och detta är inte realistiskt och helt ohållbart!

politiker och makthavare står många gånger mitt uppe i sina egna race och skapelser. Att bryta dessa realiteter är inte alls så lätt. Och i denna situation kommer definitionerna och bortförklaringarna att ta över – svart blir vitt. Och ju mer man drar på obekväma och nödvändiga åtgärder, desto dystrare blir möjligheterna för en levande framtid.

Men, mängden av påtryckande medmänniskor, med den goda viljan, gör att det ändå går att förändra det ohållbara, för en hållbar framtidsutveckling!

I Kina är den politiska meningen att de först vill bli rika, sedan ska de ordna det där med miljön.

I USA har presidentens försvar av den amerikanska livsstilen fått gå före allt tal om nödvändiga livsstilsförändringar. Allt ska lösas med kapitalistiska lösningar och med ny teknik. Detta låter faktiskt ihåligt och konservativt. Här går ideologi före de faktiska behoven. 

ny teknik med bra lösningar finns redan och kommer att utvecklas ännu mera. Men, förutsättningen med den nya tekniken är att en miljövänlig livsstil tar över den förödande konsumtionshysterin. 

I Sverige skyltar någon ekonomiskribent med besserwisserns självgodhet och menar att ”Svenskarna tar på sig en meningslös miljöbörda”. Med sifferexercis görs försöken att visa Sverige som en av världens minsta miljöbovar, och behöver därför inte göra några särskilda åtgärder, med motiveringen att det annars blir för dyrt. Med denna cynism ska Sverige avstå från att vara föredömligt inför världen. 

Liknande uttalanden kan bara komma från människor med trångsynta och nyliberala värderingar, utan minsta känsla för övriga medmänniskor eller för kommande generationer. Dessa värderingar tycks vara propaganda för alla dem som helst vill att vi struntar i kommande generationer.

att värdera profiten högre än livet, i stället för konsumtionsminskning av vår tids prylhysteri, är minst sagt ansvarslöst. Att värdera svensk ekonomi med motiveringen att andra länder är större miljöbovar, och att svensk miljöföredömlighet bara blir ett slag i luften vad gäller den globala uppvärmningen, är argument som tillhör sandlådans infantila resonemang.  

Professor Lars Ingelstam har sedan lång tid tillbaka kallat den nuvarande ekonomin: ingenting annat än "casinoekonomi".

Framöver behöver vår tids ohållbara ekonomi ersättas av en ny och människoanpassad "humanekonomi", med stor urskiljning av vad som verkligen är Rikedom eller rikedom, enligt min mening.

Allt som kan göras mot den nuvarande nedräkningen måste värderas med andra ögon än med nyliberalernas mått, vilket annars driver oss rakt mot en säker katastrof.

Ta alla alternativ på allvar, och sök påverka denna fasansfulla utveckling – nu!

Paul Lindberg

Uppdaterad 2008-03-14