Präster ska tiga i församlingen

En kyrkoherdes pris

Vad är priset för en kyrkoherdeavsättning? I Hedvig Eleonora församling har en kvinnlig kyrkoherde sparkats under minst sagt märkliga former. Tyvärr är fallet i Hedvig Eleonora inte unikt utan det finns en lång rad kyrkoherdar inom Stockholms stift, kvinnliga såväl som manliga, som fått sluta under besynnerliga omständigheter.

  En sak är säker: kontroverserna kring dessa kyrkoherdeavsättningar blåser inte över som en del politiker tror. Sparkade kyrkoherdar kostar nämligen inte bara stora direktsummor för medlemmarna utan hotar Svenska Kyrkans övriga kapitalbildning. Förtroendekapitalet, det finansiella kapitalet, medlemskapitalet är bara tre exempel bland många över vad som står på spel.

1. Förtroendekapitalet. I och med skilsmässan mellan staten och kyrkan år 2000 och införandet av den nya kyrkoordningen har kyrkans ledning och styrning förändrats i grunden. Nu är det kyrkoråden och dess ordförande som lägger ut kursen för en församling mot tidigare då även kyrkoherden hade med ett ord i laget. Man talade tidigare om den ”biskopala ordningen” som just var en uppdelning av makt och ansvar inom en församling mellan folkvalda och präster. 

Det nya är således att vi fått in en politisk kultur inom den kyrkliga gemenskapen som följer andra spelregler än tidigare, då prästerna var anställda av stiften och som förvaltar den kyrkliga gemenskapen som om det vore vilken typ av kommunal eller landstingskommunal förvaltning som helst. 

I just Hedvig Eleonora församling är exempelvis ordförande ej troende och tog uppdraget under förutsättning att inte behöva besöka några gudstjänster. Den programförklaring som ordförande gjorde var så anmärkningsvärd att amerikanska Wall Street Journal publicerade följande kommentar av denna tillsättning:  

Annika Sandström, head of its governing board, says she dosent´t belive in God and took the post ”on the one condition that no one expects me to go each Sunday”. 

I överförd bemärkelse skulle det vara lika sensationellt som om Stockholms polisstyrelse skulle bjuda in någon representant från Bandidos eller Hells Angels för att delta i det brottsbekämpande arbetet.  

2. Det finansiella kapitalet. När en kyrkoherde avsätts sker detta ofta efter en tids oenighet, bråk och allmän kverulans. Arbetslaget har tappat styrfarten, kreativiteten och arbetsglädjen vilket påverkat arbetsresultaten i negativ riktning. 

Innan en ny kyrkoherde kan tillträda tillsätts ofta en tillförordnad kyrkoherde som hjälpligt uppehåller verksamheten. Parallellt pågår rekryteringsarbetet som dels kostar mycket pengar, dels tar tid och kraft från organisationens egentliga arbete. 

Den tidigare kyrkoherden brukar få ett avgångsvederlag i någon form. Förhoppningsvis tillträder en ny och effektivare chef som ska öka produktiviteten och få ut mer verksamhet av varje satsad krona respektive bättre uppfyller de mål som stipulerats i den lokalt beslutade ”församlingsinstruktionen”. 

I den bästa av världar hittar man en person som både arbetslaget och ansvariga politiker finner mest lämplig att leda organisationen. Om inte detta sker skapas redan från början en möjlig misstämning som kan slå ut i ökad frånvaro, nyckelpersoner som slutar eller inte börjar, minskad arbetsglädje och därmed en sämre verkningsgrad inom organisationen än vad som var fallet utifrån utgångsläget, till men för församlingsborna. 

När beslut tas om att byta kyrkoherde ska man därför vara noggrann med hur processen genomförs och där eventuella missförhållanden rätas ut innan man går till verket. 

I fallet Hedvig Eleonora har denna process varit farsartad. Här har en fyrmannagrupp fört en sluten process som resulterat i ett internt storbråk som delat politikerna i två läger och byggt in ett misstroende för ledningen av församlingen som kommer att ta tid att överbrygga. De enda som slagits för ordning och reda är Kristdemokraterna som både visat sig vara kristna och demokratiska.

Även personalens lojaliteter har utsatts för stora påfrestningar. Vilken effekt petningen av en kyrkoherde får för en församling kortsiktigt respektive långsiktigt kan vara svårt att överblicka. 

En effekt kan bli att aktiva lekmän hoppar av och söker sig till någon annan församling eller vänder kyrkan ryggen. 

Andra möjligheter är att de aktiva uppfattar Svenska Kyrkan som vilken annan organisation som helst i samhället och söker sig till andra andliga gemenskaper. Och en del kanske tar detta som förevändning för att lämna Svenska Kyrkan som medlem eftersom man inte uppfattar att denna står för de värden och värderingar man själv står för.  

3. Medlemskapitalet. Medlemmar i en församling är alla som betalar kyrkoskatt eller döps in i gemenskapen. 

Till församlingsbor räknas förutom medlemmar även de som arbetar inom församlingens geografiska område, tillfälliga besökare av skilda förrättningar som dop, bröllop och begravningar och de som deltar i övriga församlingsaktiviteter. Detta innebär att församlingens anställda och de styrande politikerna måste interagera med det omgivande samhället. 

Inom det engelska språkområdet används två olika begrepp för att uttrycka effektivitet med lite olika tonvikt; efficiency och effectiveness.

Vad beträffar det förstnämnda är det viktigt att de interna styrkorna som personal, politiker, lekmän, syföreningar och liknande aktör finner en inre harmoni i sitt arbete för att också kunna verka i den större kontexten. 

Den större kontexten rymmer det omgivande samhället och här möter man olika krav, behov och önskemål som man måste hantera. Här tror jag att många politiker missar dynamiken mellan inre och yttre effektivitet och att stötta sin ledare i detta avgörande arbete för att vidmakthålla och utveckla församlingen. 

Uppfattas församlingens politiker som oseriösa eller inkompetenta, som till exempel i Hedvig Eleonora församling, där politikerna har påstått att det var biskopen som föreslog kyrkoherden att själv säga upp sig, respektive påstod att man inte kunde tala om anledningen till petningen på grund av ett avtal. Ett påstående som visade sig vara helt grundlöst, och då har man satt sig i en svår situation. 

I den intervju som biskopen uttalade i Östermalmsnytt framkommer klart och tydligt, dels att hon (biskopen) tvärtemot vad politikerna påstod ville att kyrkoherden skulle fortsätta sitt arbete och att hon ville diskutera detta med personalen, dels att hon anklagade politikerna för att vara fega. Ett dylikt förhållande gör ju inte att det omgivande samhället får ökat förtroende för valda representanter och några man kan vara stolta över och vilja samarbeta med. 

Genom att agera vårdslöst sätter man med andra ord medlemmarna i en svår situation där utträde kan bli den slutgiltiga konsekvensen och därmed hotas befintlig verksamhet i församlingen.          

4. Det framtida kapitalet. I Stockholms stift lägger man stor vikt vid att nå ungdomar och få dessa att konfirmera sig. Av dem som konfirmerar sig i Hedvig Eleonora kyrka är alla, nästan utan undantag, tjejer. Därmed blir kvinnliga förebilder och hur kvinnor behandlas inom församlingen en fråga av särskild vikt. 

Om församlingen har ett rykte om sig att vara kvinnofientlig, vilket understrukits av biskopen att detta inte är ett rykte i fallet Hedvig Eleonora utan en reell verklighet. Hon själv, som präst och biskop var den första kvinnan som ledde nattvardsgudstjänsten, kan detta rykte bli förödande.

Man riskerar att tappa intresset från tjejerna i församlingen vilket vore olyckligt både som fenomen och symbol inför framtiden. 

På sikt måste man förnya sig och utmana sin församling på ett positivt och intresseväckande sätt. Av denna anledning kan händelser som en brysk kyrkoherdeavsättning få effekter både på kort och på lång sikt. 

Det är inte bara framtida församlingsbor som ska attraheras utan även nya medarbetare och nya samarbetspartners. 

Vem vill arbeta i en församling där ledningen undergräver sin chef, där en anställds tjänst hotas om man får barn. Eller den anställdes tjänsteutövning undermineras så fort den anställde får en medicinsk diagnos, och som inte kan förklara varför man avsatt densamma, och inte heller står för det man gjort?

5. Traditionskapitalet. Ordet tradition betyder tradera, överföra. När man vill ändra och förbättra kan man göra detta på en rad olika sätt. 

Före skilsmässan mellan staten och kyrkan fordrades inför större förändringarna att ett samförstånd kunde nås även när man tog kontroversiella beslut. Diskussionen och debatten kunde stundtals vara hård, och lång, men den skedde inför öppen ridå så att alla kunde få säga sitt. 

I och med att en ny beslutande kultur, den politiska, implementerats inom Svenska Kyrkan förändras inte bara arbetssättet utan också språkbruk, hållning och begrepp. Själv är det första gången jag upplevt i mina kontakter med Svenska Kyrkan att man använt begreppet ”den kvalificerade arbetskraften” för att karaktärisera personalen, eller att man säger att ”denna kyrkoherde har inte det nya kyrkorådet valt” och därmed underförstått sagt att denna person inte är välkommen eller passar in i det för närvarande politiska tänkandet. 

Enligt min mening är detta tecken inte bara på en ny kultur inom Svenska Kyrkan utan också en ny människosyn som är mer brutal och okänslig och som på sikt kommer att få konsekvenser för församlingslivet.

Detta synsätt bryter dessutom mot allt vad jag läst i bibeln och inte känns det direkt som Jesus skulle kunna stå för detta. 

Det sagda innebär inte att man inte måste följa med sin tid, ta djärva grepp och utmana och ibland sparka en kyrkoherde. Men för att ta steg i denna riktning kan det knappast föregås av handlingar som går tvärs emot den grundläggande traditionen som i kyrkans fall handlar om kristen etik och kristna värderingar. 

Dock ska här sägas att också politikerna har gjort bra saker för att bryta konservativa ståndpunkter som kyrkan har haft. 

Det är också i denna skärningspunkt, en ny politisk kultur, som jag tror är fröet till den utveckling som vi sett inom Stockholms stift som resulterat i att ett otal kvinnliga, men också några manliga kyrkoherdar, fått lämna sina uppdrag i förtid sedan år 2000. 

Det är denna punkt som måste skärskådas innan nya reformer genomförs inom denna sektor av samhället, eftersom kristna värderingar varit väsentliga för hur vårt samhälle kunnat utvecklas i en demokratisk riktning. 

Det är också här man kan fundera om det finns någon skillnad mellan ett politiskt styrt system och ett demokratiskt styrt system. Det finns ett stort missnöje med partipolitiken som lockar allt färre partimedlemmar i allmänhet, och få deltagare i kyrkovalet i synnerhet. 

De som är medlemmar i en församling är dessutom inte nödvändigtvis intresserade av partipolitik. 

Det senaste inom svenskt partiväsende är att man inte längre tror sig få några nya medlemmar, som antagligen vill vara med och säga sitt, utan söker ”supporters”, som man numera kallar det, som ska vara med och stötta maktelitens ambitioner med glada tillrop.

6. Det sociala kapitalet. För att kunna utveckla en församling i en positiv riktning, som är en relativt komplicerad mänsklig gemenskap med en rad olika aktörer som vi sett ovan, krävs att anställd personal är lojala, kompetenta och samspelta. Trots detta kan det uppstå problem vid arbetets utförande, vid arbetsledning och i dialogen med beslutsfattarna. Detta är inget konstigt utan en normal ordning. 

Problemet uppkommer däremot om sättet att lösa dessa förhållanden inte sköts på ett korrekt sätt, som i fallet i Hedvig Eleonora församling. 

Vi vet fortfarande inte varför kyrkoherden fick sluta, men vi vet att den officiella förklaringen från församlingens politiker är falsk, efter biskopens uttalanden i Östermalmsnytt. 

Om det dessutom är så att även präster dras in i den nya, politiserade beslutskulturen för Svenska Kyrkan centralt och i stiften, respektive för en enskild församling och blir lierade med en icke religiös maktordning, kommer uttalanden som ”jag är bara en bricka i spelet” att bli allt vanligare. 

En präst kan i dag i princip strunta i vad man säger på stiftet så länge man inte avviker från prästyrkets vigningslöften. Man talar ju dessutom om ”den gudomliga ordets tjänare”, i alla fall i högtidstalen. 

Att församlingspolitikerna helt kan strunta i vad en biskop säger har fallet Hedvig Eleonora visat med all nödvändig tydlighet. Frågan är vilka konsekvenser denna nyordning får för samspelet mellan präster, mellan präster och politiker och gemenskapen inom ett stift, samt i slutändan för de som betalar kalaset, det vill säga alla medlemmar i Svenska Kyrkan och aktiva församlingsbor. 

Om alltfler dras in i ett politiskt spel kring religionsutövningen så kan man fråga sig vad som blir kvar av det som måste vara kärnan i verksamheten; en gemenskap där man tillsammans söker Gud. Strider inom en församling kan därför förstöra kittet människor emellan och det sociala kapitalet som förräntas i termer som mognad, glädje och utveckling; gemenskap, förtroende, initiativ och liknande. 

Eftersom anställda också byter positioner kan uppslitande stridigheter, där bland annat förklaringarna lyser med sin frånvaro, under lång tid påverka relationerna och försvåra naturliga samverkansansträngningar.

7. Det politiska kapitalet. Man kanske får en känsla när man läser denna artikel att allt som luktar problem i en församling stavas politiker. 

Forskaren och journalisten Maciej Zaremba gav år 2000 ut boken ”Kyrkan & friheten” där han inledningsvis skrev:

”Den nya Svenska kyrkan blir ett unikt bidrag till religionshistorien: världens första fria samfund där biskopar saknar rösträtt i trosfrågor och där kristendomens mening fastställs av politiska partier. Somliga menar att demokratin därigenom har fått sitt slutgiltiga genombrott. Andra talar om en religiös katastrof.” 

Som jag kunnat konstatera har den politiska makten tagit ett strypgrepp på Svenska Kyrkan i allmänhet, och på våra församlingar i synnerhet.

Frågan är hur medlemmarnas intressen på bästa sätt ska kanaliseras för att vi ska få en kyrka som verkligen är en medlemskyrka, demokratiskt styrd men inte berövad sin förmåga att vara ett salt och ljus i tillvaron.

Zaremba tar också i boken upp alla de stridigheter som verkar vara en trogen följeslagare i kyrkliga sammanhang. Han skriver: 

”En komminister i södra Stockholm brister ut i okvädningsord när hennes kyrkoråd kommer på tal. ”Dessa ... dög inte till riksdagen, de dög inte i kommunen, men någonstans vill de vara med och bestämma.”

Dessvärre går hennes utgjutelser att underbygga empiriskt. När Yrkesinspektionen sökte efter orsaker till att mobbning tycks tre gånger vanligare inom kyrkan än på andra arbetsplatser var det två dimensioner som lyftes fram framför alla andra: de förtroendevaldas stora maktbefogenheter och deras alltför ofta ”obefintliga kompetens”.

Efter läsning av Maciej Zarembas genomträngande tankar är frågan om inte det är dags att se över hur den reform som sjösattes för snart tio år sedan egentligen har slagit ut i olika avseenden. 

Många kyrkopolitiker jag mött är inte av Hedvig Eleonoras kaliber, med undantag av Kristdemokraterna i just denna församling, utan vidsynta, kyrkligt kunniga och demokratiskt sinnade. Frågan är vilka alternativa demokratiska modeller som finns där man inte binder upp hela styrningsfrågan till vårt alltmer ifrågasatta partiväsende.  

8. Slutord. Man kan undra om folk i gemen verkligen är så intresserade av kyrkan. Jo, jag tror att just kyrkobyggnaderna, det stilla rummet och olika förrättningar har stor betydelse för många människor i skilda livssituationer. Men även att kyrkan ska stå för samhällets grundläggande etik och moral där människovärde, ärlighet och där ord och handling talar samma språk. 

Många kan till och med tänka sig att betala en slant för detta, men frågan är hur länge till, om man bryter mot dessa grundsatser. 

Men, som vi sett ovan, prästerna ska tiga i församlingen. Det är helt klarlagt att det inte är experterna på religion, de med praktisk och teoretisk professionalism som längre har något att säga till om inom kyrkan, utan att det är politiker valda av cirka 10 procent av befolkningen som har sista ordet. 

I senaste numret av församlingsbladet från Hedvig Eleonora församling kan man läsa följande inledande ord från ordförande i kyrkorådet: 

”Om Du var allsmäktig för en dag, vad skulle du då göra?” 

Min kommentar är att i dag är politikerna allsmäktiga alla årets dagar, mot tidigare då Gud hade denna roll. För problemet är att när inte ens experterna har rösträtt i trosfrågor sitter väl till och med Jesus lite illa till.

Trots att vi är ett sekulariserat land är religionen levande bland många människor. 

Frågan är vad uppslitande strider kommer att få för följder och ha som symbolvärden. Händelserna i Hedvig Eleonora församling är tyvärr bara ett bisarrt exempel inom Stockholms stift där något gått snett och blir något ordentligt att bita i för nästa biskop. 

Min egen slutsats är; insolvensen närmar sig med stormsteg.

Ulf Svensson

Uppdaterad 2008-08-25