|
|
Att häckla
islams våldssekter utifrån sekulär horisont är problematiskt om
man faktiskt vill slå mot maktanspråk från islamistiska företrädare.
Den enda rimliga väg jag ser är att samarbeta med muslimska
satiriker som vet hur en slipsten ska dras i den kontexten.
|
Foto:
RLC
|
DEMORALISERING
Lättheten
att håna
Jesus
är Charlie Hebdo
I
efterdyningarna av terrorattacken mot franska satirtidningen och
judiska kosherbutiken har kyrkor bränts och kristna dödats. Moskéer
har attackerats och judar, muslimer och kristna har känt hoten växa
på olika håll i världen. Människor har tagit ställning genom
att identifiera sig i olika hashtaggar som Helene Egnell har lyft
fram i tidigare bloggar.
Sten Högberg: |2015-01-24|
Terroristerna har nått sitt mål – att destabilisera
Europa, att vända grupper mot varandra och att få Europas länder
att öka säkerhetsåtgärderna så att befolkningen får det trängre.
Terrorns mål är fruktan och sänkning av tilliten inom och mellan
länder.
Vad
har vi för skydd mot sådana krafter som vill förändra oss åt
fel håll? Skyddet handlar inte om säkerhetssystem utan om humor
och satir. Där är jag enig med Charlie Hebdo. Men det finns bra
och dålig satir. Det har tjatats till leda i massmedia att satir
alltid slår uppåt mot makthavare. Slår skämten neråt är det
inte satir då är det maktutövning och maktövergrepp. Det är värt
att återupprepa för alla är inte eniga om det. Kan jag som europé
sprungen ur kristen kultur, med svensk och europeisk lagstiftning
med dess rättsvårdande skyddsmakter i ryggen, göra satir av
muslimska symboler utan att slå neråt? Ja det tror jag – men
bara om jag väljer symboler som bestämt kan knytas till den
minoritet av fanatiker som är ett faktiskt hot mot Europa. Inte
genom att lättvindigt håna Muhammed. Det får bara västerländska
islamofober att skratta medan terroristerna kan skörda ännu fler
muslimska anhängare.
Det
är för enkelt att håna allmänna muslimska symboler som
majoriteten av de fattiga och förtryckta muslimska grupperna inom
muslimska och europeiska länder identifierar sig med. Om satiren
ska ha effekt som motstånd mot terrorhotet så ska det få inte
bara kristna eller sekulära européer att skratta åt eländen utan
också alla de muslimer som inte solidariserar sig med våldet och
terrorn. Om man inte kan så mycket mer om en främmande religion än
vad man nås av genom massmedia, som gärna frossar i våldet som
skickligt orkestreras av terrorgrupper och totalitära regimer, då
slår satiren fel.
Det
finns en satirisk tradition inom islam, liksom det finns inom
judendom och kristendom. Jag ser Jesus som en mycket skicklig
satiriker. Han ritade aldrig bilder (utom en gång då han ritade i
sanden) för det var ingen större vits i dåtidens massmediala
landskap. Han berättade historier istället. Historier som förmodligen
fick de fattigare och mer utsatta åhörarna att vrida sig i kvävda
skratt, medan företrädarna för det religiöst politiska
etablissemanget att rodna av kvävd ilska. Därför hade han horder
av efterhängsna åhörare som ville höra mer och därför fanns
det alltid utsända agenter från maktens centrum som bevakade och
testade hans politiska gränsdragningsförmåga. Han var dåtidens
Charlie Hebdo om liknelsen tillåts.
Dagens
mer bokstavstrogna bibelläsare eller sekulära, som lever på fördomsfulla
rykten och som förstår hans texter som faktiska beskrivningar av
sakernas tillstånd eller himmelrikets eller helvetets konstruktion,
riskerar att missa målet och poängerna. Hans poänger gav de utstötta
lindring och självrespekt medan han själv utsattes för maktens rädsla
och vrede och fick sätta livet till och blev därmed odödlig. Alla
religioners maktstrukturer och potentater behöver utsättas för
avslöjande satir oupphörligt för att dess efterföljare inte ska
luras in i orättfärdiga maktmönster. För en sekulär satiriker i
Europa går det utmärkt att häckla kristna symboler för kyrkan
har fortfarande en tung kulturell maktställning, även om politiken
är sekulär. Att häckla judendomen är inte lika enkelt för det
blir lätt antisemitiskt om man inte använder judisk satir. Att häckla
islams våldssekter utifrån sekulär horisont är problematiskt om
man faktiskt vill slå mot maktanspråk från islamistiska företrädare.
Den enda rimliga väg jag ser är att samarbeta med muslimska
satiriker som vet hur en slipsten ska dras i den kontexten.
Artikel
publicerades först i Förbundet Kristen Humanism.
www.kristenhumanism.org
|