IHS

KULTUR OCH SAMHÄLLE

Övriga artiklar

Till framsidan

Brev till Rikare Liv

Foto RLC

Naturskyddsföreningen och Miljöaktuellt

Finns det intelligent liv på jorden?

”Vem ska bort” var namnet på den konferens som gemensamt anordnades av Naturskyddsföreningen och tidningen Miljöaktuellt och som handlade om utrotningen av arter respektive om utarmningen av den biologiska mångfalden. Det är frågor som inte längre bara är något för miljömänniskor, fågelskådare och miljönördar att diskutera utan har seglat upp som en ödesfråga för hela mänskligheten. 


  Ulf Svensson: |2010-11-15| Forskare har visat att den biologiska mångfalden ”producerar” ett antal så kallade ekosystemtjänster som vi är beroende av men som vi i vardagen tar för givna eftersom de är gratis. Det ekonomiska värdet på dessa ekosystemtjänster är dock så svindlande höga att man undrar varför det är först nu man lyckats prissätta dessa tjänster.

Man säger från forskarhåll att enbart förlusterna av förstörd, landbaserad biologisk mångfald skulle motsvara sju procent av den globala bruttonationalprodukten (BNP) år 2050 vilket skulle betyda att kostnaderna till och med överstiger kostnaderna för klimatförändringen. Till detta skall vi dessutom lägga kostnaderna för utfiskning i våra havsområden vilket ökar denna siffra betydligt.

Exempel på denna typ av naturtjänster är cirkulation av näringsämnen, vatten- och luftrening, pollinering, syreproduktion, naturliga skadedjursbekämpare, skydd mot skadlig kosmisk strålning, mikroorganismers reningsfunktion, nybildning av jord, reglering av atmosfärens kemiska sammansättning via organismerna i biosfären, mediciner, nedbrytning av avfall, stabilt klimat, möjligheter till rekreation och andra naturupplevelser men också att naturkapitalet förser oss med mat, virke, vedråvara för att nämna några.

MÄNNISKAN FÖRSTÖR NATURKAPITALET

Just nu befinner vi oss i en fas där jordens växt- och djurarter försvinner mellan 100 till 1000 gånger fortare än vad som är naturligt. Modernt skogsbruk, modernt jordbruk och modernt fiske är några centrala förklaringarna till det som vi nu kan bevittna.

Notera att vi ofta använder ordet ”modernt” i sammanhanget. Och en konsekvens av det förändrade klimatet är till exempel att mellan 20 till 30 procent av alla landlevande växt- och djurarter riskerar att försvinna för alltid om temperaturen stiger mellan 1,5 till 2,5 grader. Det vill säga vid en temperatur som är lägre än den som anses vara kritisk för ett stabilt klimat. Man kan således säga att människan både direkt förstör ett naturkapital genom att ta mer än bara avkastningen och indirekt genom att värma på atmosfären så pass att det undergräver själva förutsättningen för naturen att fungera i ett dynamiskt jämviktsläge inom hållbara ramar.

Denna fas vi nu befinner oss i betecknas som den sjätte i ordningen där arter försvinner och skiljer sig från de övriga fem, där den senaste inträffade för cirka 65 miljoner år sedan, genom att nu är det människan som är orsaken till händelseförloppet och inte olika naturfenomen.

Utmaningen

Utmaningen är inte en utan flera och berör oss alla. För det första vet vi fortfarande väldigt lite om vilka arter som finns på jorden, vilken funktion de har i helheten, samt konsekvenserna av att de försvinner. Vissa arter har till exempel funktionen ”keystone species” vilket innebär att de har nyckelfunktion för många andra arters överlevnadsmöjligheter inom ett ekosystem. Problemet är att de är svårt att räkna ut i förväg vilka arter som har denna funktion. Därför är rubriken för konferensen ”Vem ska bort?” extra intressant eftersom sanningen är att vi inte vet vilka arter som har nycklarna till framtiden.

Ekosystemens känslighet är därför en förstarangsfråga eftersom små förändringar kan få ett ekosystem att kollapsa och i grunden ändra form vilket har skett och sker.

För det andra finns ett starkt samband mellan klimatförändringen och hoten mot den biologiska mångfalden. Exempelvis är ökade temperaturer en fråga som borde ägnas ännu mer uppmärksamhet eftersom temperaturhöjningen starkt påverkar vad som händer på land och i haven som påpekats ovan.

En tredje faktor är den globala ekonomin som förväntas fördubblas inom en 15 årsperiod och fyrdubblas till 2050. De ekonomiska hjulen snurrar således fortare och fortare, vilket tillsammans med befolkningsökning och ökade inkomster ökar den globala efterfrågan på alla typer av naturresurser. Detta innebär att sökarljuset har fokuserats på den tekniska utvecklingen som förväntas klara av allt högre krav inom allt kortare tid. För trots att vi sänker till exempel koldioxidutsläppen per producerad enhet av något slag så gör produktionsökningen, till följd av befolkningsutveckling och ökade inkomster, att de totala utsläppen ökar.            

Lösningarna

Det finns en del steg som tas i dag som pekar på ljuspunkter. Exempelvis har internationella förhandlingar nyligen avslutats i Nagoya, med en positiv agenda för att öka skyddet av biologisk mångfald. Process startade redan 1992 i Rio.

De bedömningar som framfördes på konferensen "Vem ska bort?" var försiktigt positiva till dessa förhandlingsresultat. Men man påpekade samtidigt att de krafter som förstör inte får underskattas, eftersom dessa är större och kraftigare än motkrafterna.

Det finns länder på jorden, bland annat Bolivia och Ecuador, som tagit nya grepp via ovanlig lagstiftning till naturens fördel för att vända den negativa utvecklingen.

Ett annat exempel är att man numera utvecklat den ekonomiska beskrivningen av vad våra naturresurssystem producerar och utför, vilket gör det lättare att prissätta förluster. Därmed kan de som förstör inte hävda att det inget betyder och att man från samhällets sida kan peka på vad det kostar att återställa naturkapitalet, vilket i sin tur försvårar exploateringen av miljön, eftersom dessa kostnader tenderar att öka kraftigt.

Annat som är positivt enligt forskarna och miljörörelsen, inte minst uppmärksammat via professorn och Nobelpristagaren Elinor Ostrom, som visat på betydelsen av folkligt deltagande kring ekonomisk organisering av bland annat samfälligheter, är demokratiska rörelsers inblandning av hur naturkapitalet ska förvaltas.

rättvisare välståndsfördelning

Andra krav som framfördes under konferensen var att en rättvisare fördelning av dagens välstånd är en nödvändighet:

Att det finns en miljöskuld på norra halvklotet mot det södra halvklotet, som inte går att bortse ifrån. Att Svenska staten ska ta fram en ny strategi för att genomföra de målsättningar som framförhandlades i Nagoya, med flera exempel.

Avslutningsvis kan man konstatera att det var en mycket bra konferens, kring både problemen och möjligheterna, men att utmaningarna är stora och svåra. Och det fanns också en del humor med mellan det allvarliga, där exempelvis en av föredragshållarna framhöll ett uttalande av Marx, Groucho Marx: ”varför ska jag tänka på framtida generationer när framtida generationer aldrig tänkt på mig?”.

Eller alternativt uttryckt; finns det intelligent liv på jorden?