Till framsidan

Övriga artiklar

Brev till Rikare Liv

Två starka processer har verkat parallellt i det svenska samhället...	Foto: RLC

FRAMTIDSSAMHÄLLET

Vilka mål vill vi nå?

Den flerspåriga framtidsvägen

Under de senaste åren har två starka processer verkar parallellt i det svenska samhället. Dels imperativet att allt vi ska företa oss ska vara långsiktigt hållbart, dels vikten av att investera i framtidsprojekt för att nå ekonomisk trygghet och stärka den svenska samhällsmodellen. Det vi nu bevittnar är hur det uppstått alltfler sprickbildningar mellan dessa två centrala utgångspunkter, där kortsiktiga verksamheter och åtgärder i vår naturmiljö ställs mot långsiktiga möjligheter att leva ett modernt liv i harmoni med övriga innevånare på planeten. 

 Ulf Svensson: |2012-11-24| Ingen händelse har uppenbarat denna sprickbildning tydligare än när vår kung, Carl XVI Gustaf, och dennes vägran att dela ut priset till Årets Miljöhjälte. Fältbiologen Alva Snis Sigtryggsson vann jurypriset i Miniplanets och WWF:s utmaning Årets Miljöhjälte för sitt arbete med att rädda Ojnareskogen på Gotland. Där vill företaget Nordkalk bryta kalksten av mycket god kvalitet för vidareförädling till produkter inom miljövård, industri och jordbruk. Kanske var det alla miljöapplikationer som vår kung tänkte på, som vattenrening av avloppsvatten från våra tätorter eller kalkning av vattendrag på grund av försurningen eller minskning av luftföroreningar med hjälp av kalk, när han vägrade dela ut priset Årets Miljöhjälte?

Vättern

Ett annat exempel på hållbarhetskrockar är det som håller på att ske i Vätternregionen med åtminstone två enorma gruvexploateringar med risk för betydande miljöpåverkan respektive mycket lönsamma gruvprojekt.

Framförallt är det ena av projekten, norra Kärr strax norr om Gränna, sprungen ur behovet av att förverkliga det långsiktigt hållbara samhället, är detta dilemma extra tydligt. Här finns enligt expertis den fjärde största fyndigheten i världen av sällsynta jordartsmetaller, det vill säga metaller med egenskaper som får bl.a. våra vindkraftverk att fungera effektivt. Men det gäller också annan miljöteknik som hybridbilar, mobiltelefoner, plattskärmar för datorer och tv-apparater och annan elektronik. Kort sagt produkter som bl.a. ingår i vår bild av vad ett långsiktigt hållbart samhälle innefattar. Samtidigt som dessa system är viktiga för att verkligen vända den kreativa miljöutvecklingen.

Kritikerna av norra Kärr-projektet, där det svenska företaget Tasmet AB ägt av det kanadensiska huvudbolaget Tasman Metals Ltd står som huvudansvarig, menar att den miljö som finns i området, med geologiska sprickor, mycket väl kan drabbas av en miljökatastrof som slår ut stora delar av dricksvattenförsörjningen för 300 000 människor. Det vill säga samma argument som kritikerna använt på Gotland där också vattenresurserna hotas vid sidan av andra skyddsvärden som det unika Natura 2000 området. Vi ser här hur värdefulla naturområden står mot angelägna exploateringar vilka båda har stöd från högsta EU ort.

Vägval

Från 1950-talet och framåt har alla kurvor pekat uppåt i Sverige. Produktion, ekonomisk aktivitet, förbrukning av råvaror, giftspridning, och numera också utslagning av människor, naturmiljöer och arter, som alla är exempel på aspekter av vårt moderna samhällsbygge. Nu är vi i en situation, för att kunna nå den nödvändiga hållbarhet, att få många av dessa kurvor att peka i den andra riktningen. Men, det måste gå snabbt och det måste bli rätt, för annars hotar utmaningar som vi kanske inte har några bra svar på i dag. Ett exempel på detta är livsmedelförsörjningen. En svensk stad är t.ex. helt beroende av att mat distribueras kontinuerligt från när- och fjärrproducenter. Ett avbrott i matkedjan skulle göra sig till känna på några timmar och paniken skulle inte vara långt borta när detta väl uppdagas.

När dåvarande statsminister Per Albin Hansson år 1939 höll sitt berömda ”beredskapstal” på Skansen den 27 augusti 1939 var mantrat ”vår beredskap är god”. Numera finns de som hävdar att det var livsmedelsberedskapen han talade om och inget annat. 1948 var vår försörjningsgrad 100 procent av vårt behov medan något liknande mål helt saknas i dag. Nu förlitar vi oss på att transportsystemet och distributionen fungerar. Antalet bönder sjunker snabbt i Sverige och importen av livsmedel ökar med 1 procent varje år vilket understryker sårbarheten i livsmedelssystemet.

Det är således inte bara frågor som berör naturmiljön som det hållbara samhället handlar om. Vid sidan av ekonomisk utveckling finns även social hållbarhet som ett lika viktigt delmål. Men när det kommer till praktiska åtgärder för att uppnå hållbarhet på samhällets alla centrala arenor blir de metoder vi använder oss av i dagens samhälle helt otillräckliga.    

Vilka mål vill vi nå?

Ingen kan vara emot målet att skapa en långsiktigt hållbar utveckling eller strävan att investera i framtidsorienterade verksamheter. Men samtidigt måste vi se sammanhangen vilka sällan beskrivs i våra dominerande mediekanaler där enbart konflikterna speglas men sällan bredden av de dilemman vi stöter emot i våra utvecklingssträvanden. Så, vad är egentligen våra mål för samhällsutvecklingen; fortsätta på vår nuvarande utvecklingsväg eller finna en mer flerspårig framtidsväg? På energins område är till exempel stipulerade nivåer, uttryckta i terawattimmar, sällan ifrågasatta utan det gäller nästan enbart vilken produktionsmix vi ska sträva efter. Även vindkraftsparker skadar naturmiljöer med omfattande degradering av biologisk mångfald och ekosystemtjänster.

Beroendet av omvärlden kan inte nog understrykas. Centrala delar av vår framtida, om än bräckliga hållbarhet, bygger på att vi har goda internationella relationer. Det är därför trist att den nytillträdda socialdemokratiska ledning framhåller vapenindustrin som en viktig del av detta framtidssamhälle. Det innebär heller inte på något sätt att kärnkraft kan vara något realistiskt alternativ – tvärtom. 

Och är det så att vi i Sverige ska ta ansvar för att övriga EU medlemsländers kan uppnå sina hållbarhetsmål på energiområdet respektive garantera att Europa exploaterar centrala sällsynta jordartsmetaller centrala för att nå målen om långsiktigt hållbar utveckling? Måste vi exploatera nya fyndigheter eller räcker det med att återvinna och återanvända äldre produkter? Vem ska besluta?    

Förslag

Återupprätta Statens Planverk 2.0, ett statligt verk som redan i slutet av 1960-talet hade målet att i god svensk ordning hushålla med mark-, vatten- och energiresurserna. Inom detta statliga verk upprättades en rad övergripande, lättillgängliga och visuellt starka bilder av faktisk utveckling inom olika samhällsområde såsom energi, vattenhushållning och markanvändning. Men lägg till uppgifter från andra samhällsområden för detta verk, att belysa även de andra hållbarhetsmålen social och ekonomisk utveckling och tvinga fram visuella och pedagogiska beskrivningar av vår tids dilemman.

Och slutligen kan jag konstatera, från egen erfarenhet, att det finns en rad människor, företag, myndigheter och politiker som ser möjligheterna och har idéer väl värda att utreda. Dock verkar det finnas effektiva spärrar mot att släppa fram det ickeetablerade vilket är helt naturligt när det etablerade både har tolkningsföreträdet och resurserna. Kanske är det detta fenomen som är vår största framtidsutmaning.