 |
|
Den
blomstertid nu kommer... |
Foto:
RLC |
TANKENS
KRAFT:
Egot
är din egen fiende!
Ett
blomstrande liv för alla
Jag
har tidigare funderat och skrivit kring tankens kraft och vår förmåga
att skapa en värld som ligger utanför den box vi lärt oss se och
leva inom. Jag fortsätter envist på detta spår eftersom jag är
övertygad om att vi både kan och behöver bryta oss ur denna
ytterst begränsade box för att vårt gemensamma hem jorden och
allt och alla som lever här ska ha ett blomstrande liv.
Kent Lagerquist: |2012-05-07|
Vem, eller vilka kan du
egentligen lita på att genomför detta? Våra högt begåvade
politiker och företagsledare? Våra kändisar eller andra aktörer?
Nja, vi måste alla acceptera att förändringen måste komma från
oss själva. Det är du själv som från din ”insida” i varje
stund utformar ditt kommande liv.
I
vår värld läggs mycket energi på att se skillnader, skapa hot, försvar
och schismer mellan olika människogrupper som t ex religioner, länder,
folkslag, kön, samhällsklasser och terrorister. Vi-mot-dem-tänkande
råder och vi dömer varandra ständigt och reflexmässigt utan att
ha en helhetsbild.
Många har sagt att det vore bättre att fokusera
på likheterna istället för de enstaka procent som skiljer oss åt.
Det är ju så enkelt och klokt att det är svårt att förstå varför
dessa schismer kvarstår genom alla århundraden. Men vi har nu en
möjlighet – ett tidsfönster – genom vårt internet och resande, som gör att vi
enklare kan inse att vi innerst inne är mycket lika varandra och
att det blir allt svårare att skapa trovärdiga schismer som
hindrar oss att komma vidare. Vi börjar äntligen bli medvetna om
vad som pågår.
den mentala sandlådan
Vi
måste helt enkelt ta oss ur den mentala sandlådan (dvs dagens världsordning)
som vi alla mer eller mindre medvetet lever och verkar inom. Så länge
du är kvar i detta riggade spel kommer världen inte att förbättras
speciellt mycket, eftersom de som skapat spelet med ett överlägset
leende lever gott på att vi alla medverkar.
Ditt
ego är den drivkraft som underblåses för att hålla dig kvar.
Budskapet är att du har fiender och att om du inte försvarar vad
som är ditt kommer du att bli av med det. Dessutom ligger ett mer
eller mindre tydligt formulerat koncept om begränsningar, till
exempel att världens resurser tyvärr inte räcker till alla utan
vi måste kriga om dem.
Det
sistnämnda är svårt att bevisa och motbevisa, men så länge vi
talar om tak, mat och kläder för dagen, dvs en grundläggande
trygghet, finns detta för alla även om vi just nu är rekordmånga
på jorden. Vad är det sedan kvar att bråka om? Istället för att
vårda och skapa en balanserad fördelning i vårt gemensamma hem
medverkar vi, om än passivt, dagligen i ett girigt utnyttjande av
jorden och varandra. Resultatet på den globala nivån är att
(delar av) nationer lever i ofattbar rikedom på bekostnad av en
lika ofattbar fattigdom hos åtskilligt fler. Att vara kvar i denna
sandlåda och dänga spaden i huvudet på en medmänniska dag ut och
dag in kräver att
»
du är helt omedveten om detta.
»
du tycker att du har rätt i sak och/eller har större rättigheter
än någon annan.
»
det har alltid gjorts så, du är inte sämre/bättre än någon
annan och kan inte förändra detta själv.
rädsla är som
ett gift
Det
finns egentligen bara en fråga – kan du vara kvar i sandlådan
mycket längre, har du inte fått nog? Jag tror svaret ligger i hur
du hanterar egot, dvs den drivkraft som handlar om att du behöver
utmärka dig, försvara dig, vara smart och inte för vek, för
annars är du snart en förlorare. Lägger vi dessutom till hot som
sämre ekonomi eller att inte avvika från gällande normer, trots
att du själv vill något annat, har vi ett beteende som styrs av rädsla/oro
vilket upptar stora delar av din tid och kraft.
Och rädsla är som
ett gift för oss människor – det driver fram våra sämsta
sidor, vi mår själva dåligt och sammantaget skapas en separation
och ett iskallt klimat oss emellan, och i värsta fall en negativ
spiral som är svår att bryta. Hur
kan vi komma ifrån detta?
Ditt
ego är din egentliga fiende
Jag tänker så här:
Utan egot har rädslan inget fäste.
Om du någon gång varit riktigt kär har du upplevt hur ditt ego
hamnar i bakgrunden och en annan persons välbefinnande blir
viktigare än ditt eget. Om du samtidigt älskar dig själv finns
grunden för en villkorslös kärleksrelation. Det är helt
fantastiskt i sig, även om denna kärlek bara riktar sig till ett fåtal
människor.
Det kanske svåraste som finns för oss människor är
att ha så mycket tillit att vi helt vågar släppa egot i en
relation. Det är bara kärlekens kraft som lyckas med detta – och
när detta väl är gjort finns ingen gräns för kärleken, den
bara är och växer av pur glädje över att bli använd.
Men
att släppa egot, inte bara i en relation, utan som en människa i världen,
känns faktiskt som att förlora fotfästet. Att bli helt beroende
av välviljan hos andra – och detta i en värld som handlar om
konkurrens, är detsamma som att lämna målet öppet eller ständiga självmål.
Eller?!
mindre
egostyrd
”Man
måste våga för att vinna” är ett klämkäckt ordspråk – men
om du vill ta dig ur sandlådan behöver du förflytta egot till
baksätet och styra efter ditt hjärtas mening. Ditt ego kommer att
höja röstläget och återta herraväldet i många situationer, men
om du är medveten om egots ständiga tanketjatter blir din vardag
allt mindre egostyrd. Och när du istället tillåter hjärtat att
styra, att göra gott för andra och dig själv, ökar kärlekskänslan
ofelbart i ditt hjärta. Du har säkert upplevt den goda känsla som
kommer av att ge och hjälpa andra. Och när du till slut helt upphör
att lyssna på egots rädslobaserade ”tjatter” kommer det att
tystna och du har de facto lämnat sandlådan. Belöningen är ett
stort välbehag i hela ditt mänskliga system, som ju är en del av
hela mänskligheten. Och vi får alltid tillbaka det vi ger ut –
det tar bara lite tid ibland.
Enligt
min inre bild är många på väg att lämna sandlådan. Det som får
många att tveka är just denna bävan inför att faktiskt släppa
egot. Att faktiskt hänga in det i garderoben som ett gammalt
favoritplagg som man tröttnat på.
Kvar
i sandlådan blir till slut de som väljer att förbli egostyrda,
och de kanske förtjänar varandra, för det blir väldigt mycket
tuffare att vara kvar – jag tror att de, när de mognat, rodnande
kommer utkravlande. Då är vår nästa stora uppgift att välkomna
dem. När allt damm har lagt sig i sandlådan är vi alla otroligt
lika, vi har bara olika långa vägar kvar att gå. Lys upp vägen
för dem!
DET
EGNA ANSVARET
En
summering av denna och mina tidigare artiklar är att du själv har ansvar, makt och kraft över att kunna ändra din värld, och detta börjar med
att göra sig medveten om sina tankar och skapa en tydlig vision,
eller dröm, om
hur du vill att du och din värld ska vara.
Du
har dessutom tillgång till något så förunderligt som kärlek. Kärleken
har förmågan att förändra dig på djupet – bara du öppnar för
den.
Med tankens kraft har du uttryckt din intention, placerat en
positivt laddad energi utanför boxen, och därmed också upphört
med att ge ditt stöd till dagens världsordning. Och med kärlekens
hjälp får du också modet att faktiskt själv fullfölja din
vision eller dröm på en i sammanhanget hisnande kort tid.
MARKNADENS
KÄRLEKSFÖRKLARING
En
obehaglig företeelse är att orden kärlek och älska allt oftare
används av marknadsföringen i alla dessa saker vi förväntas
vilja köpa och äga. Äsch tänker du kanske, men att tala om kärlek
i dessa sammanhang är att försöka förminska något som jag ofta
tänkt är det enda som inte är jordiskt.
Att
kärleken finns är lika fantastiskt som obegripligt, och jag kan
inte låta blir att citera några rader ur bibelns text om kärleken
(1 Kor 13) ”Kärleken är tålig och mild. Kärleken avundas icke,
kärleken förhäver sig icke, den uppblåses icke. Den skickar sig
icke ohöviskt, den söker icke sitt, den förtörnas icke, den
hyser icke agg för en oförrätts skull”.
Egots
motsats är kärlek! Så om du vill besegra din egentliga fiende är
svaret alltid kärlek.
|
