 |
|
I
Bryssel samsas liberaler, socialister och konservativa. Men
där har även rasister tagit plats. |
Foto:
Atomium |
LEDARE
EU
och demokratikrisen
Experimentet
som ledde fel
Är
30-talets Europa här igen? Främlingsfientliga och rasistiska
partier erövrar platser i de europeiska parlamenten. Samtidigt slåss
maktpartier med otydliga och grumliga ideologier om makten. Seger ska ge makt
till förändring, säger maktsökarna. Men den förändringsviljan
kan mera leda till ett bedrägligt bakåtsträvande. Allt det som
sker i nuets omedelbara närhet, gör oss lätt perspektivblinda.
Eftertänksamhetens kranka blekhet kan med tiden komma att ersättas
med ånger och tandagnisslan, med den existentiella frågan varför vi inte gjorde mer
för det goda samhället.
Paul Lindberg: |2012-03-29|
Det goda
samhället – vart tog den drömmen vägen? Vad blev det istället?
Arbeta hårdare! Marknadens prissättningsfundamentalism ersatte den
etiska värdegrunden som handlade om rättvisa, men som istället
förvandlade
människan till enbart en handelsvara. Arbeta hela livet igenom, och förvänta er ingen
glädje för mödan. Pensionen ska tydligen aldrig komma att få upplevas.
Istället för anständiga och samhälleliga pensioner lockas människor
att köpa dyra spekulativa privatpensioner, men som bevisligen mest ger
svindlande vinster till de pensionsspekulativa bolagens ägare. Det lönlösa
beroendet till spekulationskapitalism leder människor till moderna
skuldfångar. Detta liknar den totalitära triumfens vilja i enlighet med
30-talsandan.
Makthavarna kastar ut livshotade flyktingar,
samtidigt som de vill låta
billig arbetskraft ersätta den ”dyra” arbetskraften. De vill stoppa
hjälpbehövande flyktingar, för att istället förmå välutbildad arbetskraft att
invandra. Det är vad som pågår redan i dag.
Och detta är cynism, och strider mot alla de humanitära principerna.
Makthavarna vill
även styra
över löneregleringen ovanför löntagarnas
huvuden genom politiskt korporativa beslutsanordningar. De
individuella löneförhandlingarna gynnade aldrig lönekollektiven,
det splittrade istället de gemensamma intressena. Och splittringen var väl
den avsedda tanken. Exemplen här ovan kan mångfaldigas.
Vad ligger då bakom dessa
totalitära åtgärder, som berör
Europas folk på djupet, och vad är det som orsakar kriserna i EU?
Den grundläggande orsaken
är sannolikt bristen på uppriktig vilja för humanitär och
rättvis demokrati. Det odemokratiska tillståndet gynnar alla dem
som lever fursteliv, och det uppenbarar den grundläggande orsaken till att vi
inte hittar de bästa och rätta lösningarna som gynnar
folkflertalen.
Människor splittras medvetet av
dem som söker erövra människornas fria vilja. Innehavarna
av makten äger alla resurser för mediepåverkan och har de
ekonomiska musklerna för att göra sin propaganda hörbar och
resultatrik.
Visdomens
varningar
Visdomens
varningar kring faran med att låta främlingsfientliga och
rasistiska rörelser få fotfäste och kunna infiltrera de
parlamentariska systemen nonchalerades. Varningarna kom många gånger från kyrkor, biskopar och humanitära
rättsorganisationer från
hela EU-området. Varningar uttalades även mot segregation och orättvisor.
Många oroas för att folkliga motsättningar åter kommit i bruk, med
destruktiva konsekvenser för människornas förhoppningar kring
demokratifrågan och tryggheten. De sociala behoven definieras bort – allt
för att rädda överklasselitens hegemoni och med beroendeframkallande stöd från medelkassen. Dessa förhållanden är
glasklara i den nuvarande europeiska tillvaron. Den politiska plånboksfrågan
blev den dominerande modellen för de parlamentariska förhållandena.
Plånboksfrågan splittrar människor mellan dem som har,
och dem som inte har.
MAKTEN
ÖVER DEN FRIA VILJAN
Förändringar
som maktpartierna eftersträvar handlar inte om humanism eller
demokrati – tvärtom, det handlar istället om makten över människans
fria vilja.
Legalism
och autokratiskt maktspråk söker styra samhällsutvecklingen.
Slingriga partiledarkupper ersätter medlemmars valmöjligheter och
inflytande. Och
demokratin läggs till handlingarna – eller på historiens sophög.
Den självutnämnda ledararistokratin legaliserar sig själva med mottot
att de är lämpligast att leda än andra – utan att behöva
distraheras av besvärliga medlemsviljor.
Arrogansen
och självsäkerheten växte hos maktetablissemanget, och därmed
ökar möjligheten att göra rent
hus med allt det som står i vägen. Detta är 30-talsandan!
Europaprojektet,
eller fredsprojektet, som det också ironiskt brukar kallas, blev
istället ett klasskrig mot alla de människor som är i den
svagaste samhällsställningen – "de onödiga
människorna". Det gällde alla dem utan
inflytande, vilka fråntogs allt inflytande, utom rätten att få rösta.
Men den rätten har många gånger visat sig vara utan humanitär
substans – i realiteten. Förhoppningsvis kan det förhållandet komma att ändras,
om motståndet mot orättvisorna tydliggörs och accentueras. Den
bildade medelklassen borde kunna lyssna till samvetet!
En
kvalitativ förändringsvilja kan bara bli framgångsrik under fredliga och
civiliserade former. Avvisa därför all huliganism och
aggressivitet! Framtiden står på spel, och handlar i grunden om
behovet av kärlek och rättvisa. Det handlar konkret om en ny
livsanda och en ny livsstil gällande för alla människor.
ABSTRAKT
TÄNKANDE FÖR LOGISK FÖRSTÅELSE
Barn
i ett tidigt stadium tänker konkret, och ställer den konkreta
frågan ”vad är det?”, och
efter att det fått ett svar, kommer möjligtvis ett funderande ”hmm”,
eller en undrande eftertanke – ansatsen till ett abstrakt tänkande.
Barnets utveckling går med tiden mot det abstrakta tänkandet där
aningar övergår i gissningar, som övergår i hypoteser.
Mot
visionära abstrakta tankar står en antiintellektuell fördumning
eller doktrinär plikttrohet, eller lojaliteter mot exempelvis förlegade
politiska traditioner. Konformistiska traditioner kan många gånger
vara det mest förstockade, och faktiskt stå i vägen för en
kvalitativ demokratisk utveckling – exempelvis för visionen kring
ett kärleksfullt
samhälle grundat på rättvisa.
Ett
abstrakt tänkande är förståelsen för det visionära, av det som
ännu inte synligtgjorts, men som ändå tillhör verkligheten –
exempelvis ”det goda samhället”.
Tankar kring visioner om
framtiden, eller om behoven av rättvisa förändringar, som borde
komma att förverkligas, beror många gånger mer på den goda
viljan än av det mänskliga förnuftet. Eller i alla fall en kombination.
Det eftersträvansvärda
kan vara både på gott och ont. Vi borde därför kunna vara sensibla för
en urskiljning av det som kan betraktas som det goda, och inte av
det onda. Var därför inte toleranta till intoleransen, och älska
inte det onda! I våra samhällen kan många göra den
urskiljningen, men ändå bli bortkollrade av exempelvis begärets maktmänniskor
och av andra olika slag. Det handlar alltså om psykologisk
och propagandistisk krigsföring mot visionen om det goda samhället.
|
