Den
otäcka pressdraken
tilltvingar sig makten över den fria viljan och
presstödet.
Ledare: Opinionsdemokrati
Yttrandefrihet
och rättvisa
Presstödet
har mest gynnat den redan rika monopolpressen – monopolet över opinionsbildningen. Och tidningsdrakarna har ensidigt kunnat bestämma
över opinionsyttringar utan konkurrens. Att kunna driva
opinion beror till stor del på de ekonomiska musklerna, och det har
varit avgörande för yttrandefriheten. Skifta istället det orättvisa presstödet
till förmån för de ekonomisvaga, humanitära och demokratiska
medierna.
Paul Lindberg |2010-05-15| Det är hög tid
att
styra om presstödet och låta den demokratiska yttrandefriheten
komma till tals. Presstödet
av idag ser ut som ekonomidarwinism – den ekonomiskt starke får
mest, och säkrar därmed bestämmandet över yttrandefriheten. Så är det!
Det statliga presstödet har gynnat de stora tidningsdrakarna, men
också odemokratiska och rent rasistiska och främlingsfientliga tidningar.
De stora
drakarna har ett totalt opinionsmonopol, och gynnats av svenskt
statlig presstöd på 500 miljoner kronor per år. Det svenska
presstödet har till och med EU varit starkt kritiska mot, på grund
av den odemokratiska fördelningen. En ekonomisk stark marknadspress behöver inget
presstöd, vilket däremot den humanitära demokratirörelsen är i behov av.
Presstödsnämnden
är statens organ för avgörandet av vilka som ska erhålla
presstöd. Det känns som ett arv från 30-talets järnvilja att
kunna styra makten över ordet. Presstödsreglerna säger att presstödsnämnden
inte ska bry sig om det politiska innehållet för biståndsmöjligheterna.
Men det är just sådana regler som styr pressen bort från demokrati och
yttrandefrihet, till förmån för marknaden att kunna härja fritt.
Presstödsreglerna har helt ensidigt möjliggjort det fria ordet för
marknaden och för människofientlighet och ren rasism. Presstödet
måste istället grundas på behov och innehåll.
VULGÄRLIBERALISM
Lägg
gärna ned presstödet med tiden, men först ett rejält presstöd
till den opinionspress som aldrig tillåtits växa.
Presstödet får inte längre tillåtas vara godtyckligt. Det är en
skam att så få i presstödsnämnden inte agerat mera intelligent
och medvetet demokratiskt. Det kan naturligtvis bero på att de
delar åsikten att redan blåa och rika marknadstidningar ska
erhålla presstöd, med fördelen av att kunna bestämma över
opinionsläget. Det är som sagt ett skamligt förhållande som
varit gällande. Peter
Wolodarski, DN:s politiske ledarchef, har i en ledare uttryckt
sig: "Problemet är inte att motbjudande publikationer får
statsstöd. Hela presstödet har överlevt sig självt. Det är
dyrt, ineffektivt och godtyckligt." Men visst är stöd
till rasistiska tidningar motbjudande och omoraliskt, och borde vara
orsak till att de inte ska kunna få statsstöd. Det går nämligen inte i något
annat land än i Sverige. Det
är troligt att Wolodarski stått för ledaren, men som vi läsare
inte ska få veta. Ledarskribenten är av grumlig anledning
hemlig,
en gammal otidsenlig tradition. Öppenhet och tillgänglighet är en
demokratiyttring. Många
ledande politiker har emellertid reagerat på presstödsnämndens
beslut från alla politiska håll. Presstödet kritiseras av vissa, oftast
rent principiellt och med marknadsblå värderingar, trots att marknadspressen
fått allra mest i statliga pressbistånd under decennier. Deras
kritiska hållning bottnar
säkert i ideologiska värderingar, men också med förhoppningen
att tillintetgöra möjligheten för andras viljor än de rent
marknadsliberala möjligheterna till opinionsbildning. Det handlar
om något slags marknadsdarwinism – yttrandefriheten tillhör dem
som lyckas erövra mediemonopolet. Mina
slutsatser blir därför att yttrandefriheten måste nödvändigtvis
vara på jämlika villkor, eftersom jag värderar de demokratiska
idealen högre än marknadsidealen. Peter
Wolodarski, och de politiska åtgärder han vurmar för, gäller helt klart att
slå undan benen och kryckorna av den icke
marknadsanpassade demokratirörelsen. Nu när DN gjort sig oberoende
av presstöd, passar det bra för marknadsliberalism att skrota
presstödet. Men det vill säkert inte de som är i behov av presstödet. Inte
ännu i alla fall. Presstödet
borde få en ny demokratisk inriktning med en väl motiverad
behovsanpassning, och med bibehållna presstödspengar, till dess att en
någorlunda jämvikt råder i opinionsdebatten.
|